Ylvas resa

Ok... nu vet jag inte riktigt vad som hände ... eller inte hände. Känner mig lite förvirrad...

Trodde det skulle vara sjögång i magen och bongotrummor i tinningarna, men nu jag vill mest bara att klockan ska gå så jag får lägga mig och sova nån gång. Det här är kanske en normal reaktion, vad vet jag. Men nu har jag räknat ner veckor, dagar och timmar för att sista arbetsdagen på ett halvår äntligen ska infinna sig och jag trodde nog det skulle vara annorlunda, men va hände? 

Kanske känns det mer när jag vaknar i morgon och inte måste rusa upp vid sju och undra "hur många sjukskrivningar har vi på halsen idag då?"

Fast nu när jag tänker efter så känns det lite skumt i kistan. Inte direkt fjärilar, men nog rullar det runt en aning. En och annan stressrusning i halsen gör sig påmind, en del skulle nog kalla det resfeber, men sånt har ju inte jag... Nä... icke! 

Så det är nog mer att jag är lite pressad över att jag inte vet var jag ska göra av alla saker. Stackars Janne, hela hans hem är belamrat av mina kartonger och väskor och nu står det två kubik till och väntar på att forslas hem till honom. 

Nu skulle det faktiskt vara gott med lite vin. Undrar vilken cd jag ska spela, har inte så många att välja på för de flesta är nerpackade. Bäst jag skruvar upp för grannarna ovanför bråkar som vanligt och deras hund skäller. Men vad gör det, jag är ju faktiskt ledig i morgon och kan sova hur länge jag vill, som jag kan göra det närmaste halvåret utan att någon har med det att göra... 

Galet!!!

Crazy!!!

...och alldeles alldeles...

Wow! Nu fattar jag!!!