Ylvas resa

Dagen har gått i eftertankens tecken. I samma takt som kartonger har ställts på vinden, tomflaskor pantats på affären och onödiga saker slängts i säckar, så har frågor poppat upp i huvudet: Vad kommer jag att sakna? Hur kommer jag att må? Vad vill jag uppnå med detta? ... hm...

Men hur jag än vände och vred på frågorna så kom jag bara fram till ett enda svar: Bra!!! Jag svarar Bra! på alla frågor.

Jag kommer naturligtvis sakna vänner och familj. Men idag är vi ju så vana att kommunicera på elektronisk väg att det kanske inte blir sååå himla stor skillnad... Alltså blir det bra!

Jag kommer naturligtvis att sakna massa saker, men det mesta går ju att köpa och fixa i Thailand... Alltså blir det bra!

Och eftersom det är att skriva en bok som är målet, och även om ingen annan än mamma och pappa vill läsa den, så är jag helt övertygad om att det kommer bli en bok... Alltså blir det bra! 

Så mellan sopkast och flaskpant bestämde jag mig för att inte fundera längre, ingen idé att älta något som man ändå inte vet något om. Så nu fortsätter jag på samma sätt som jag började detta: Med en jävla energi och med en tro på mig själv som ingen kan rubba. Inte ens jag själv!

Nä, söndagkväll... lika bra att lägga sig tidigt så jag orkar med näst sista veckan... hahaha .... Galet!!!

Sov gott