Bokrecension "Stalins kossor"

Ja, vad kan man säga?? Visst har Sofi Oksanen ett annorlunda och spännande sätt att skriva på, men det är absolut ingenting att läsa när man vill bli underhållen och på lite bra humör.

Boken är i alla fall 100 sidor för lång, hon kunde ha hoppat över stora bitar av hennes matorgier och alla dessa evinnerliga resor till Tallin. Dessutom fanns det en sidohistoria som jag inte riktigt hängde med på. Men det beror nog på att jag hade tappat intresset och bara ville ta mig igenom boken så fort som möjligt.

Är det inte ganska typiskt att en sån bok får massa priser? Finkulturen tycker tydligen att Sofi Oksanen är något extra, hon har ju håvat in en del titlar för sina böcker. Men jag säger som jag har sagt tidigare: Varför ska man alltid krångla till allt? Eller som Hasse Alfredsson uttryckte det så bra: Ju vanligare man skriver desto fler människor når man.

Men det är nog inte meningen att Sofi Oksanen ska nå många människor. Jag tror helt enkelt att hon har använt sig av boken som någon form av självläkning. Jag vill alltså inte rekomendera "Stalins kossor."

Sov gott

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

eXTReMe Tracker