Sista dagarna i Thailand
Nu har jag intagit Svensk mark igen. Känns helt ok, var sak har sin tid. Nu är det Sverige och den analkande sommaren på landet som väntar.
Som ni vet hade jag problem med inloggningen på slutet av min vistelse. Så här kommer ett svep av bilder och korta kommentarer från de sista dagarna i Thailand.
Jag köpte min sista lunch hos "min" pad thai-tant i Khok Khak och den intogs på "min" veranda.
Jag hann med den sista middagen på favorit-restaurangen i Bang Nang, med...
... tillhörande solnedgång.
På vägen ner till Karon fick vi sällskap av Mr Chu och hans fru Mim. De stängde helt enkelt igen sitt ställe för att få tillbringa sista dagen med Johans och Monas son Nikodemus som de i stort sett har "adopterat". 
I Thailand får man inte alltid det man har betalat för, man får oftast så mycket mer. Förmodligen för att människorna är väldigt generösa, men också för att de vill visa upp den bästa och vackraste sidan av sitt land. När vi trodde vi skulle åka raka vägen från Khao Lak till Karon så blev det några oväntade stopp.
Mr Chu och hans "boss" Mim
I detta templet finns det en liten glasskål som innehåller en tand av Budda.
Detta är ett träd fullt av cashewnötter!
Här växer alltså nöten som jag frågade om för någon vecka sedan. Ingen svarade rätt på frågan (sorry Kicki, detta är inte ett träd där tusenfotingar med pungbråck växer...) så jag får behålla alla för mig själv!
Väl framme blev det lunch på Bernts altan...
... och senare på kvällen blev det middag på samma altan.
Nikodemus, Mona och Johan.
Sista dagen tillbringade jag vid poolen. Efter tre veckors konstant regnande var det väldigt skönt att känna värmen och solen igen. Dessutom låg jag och tittade ut på en fantastisk vy.
När jag kom till flygplatsen var jag lite orolig för mitt bagage. Jag visste att det vägde för mycket, men inte HUR mycket... Det visade sig att jag hade 9 kilos övervikt och den lilla söta varelsen i incheckningen såg lite besvärad ut: "We have a problem madame". Sen började hon öppna mina väskor för att se vad som skulle plockas bort. Jag fick syn på min nessesär och sa med en tår i ögat: "You can take this, I don`t need...".
För det vet ju i alla fall vi kvinnor att; Nä nä, ICKE min nesssesär, den är helig!!! Hon tittade alldeles förskräckt på mig och då passade jag på att klämma fram en tår till och sa att jag struntar i vad hon tar... jag orkar inte bry mig... jag är så rädd för att flyga... Då klappade hon mig på handen och sa: "Ok madame, you take it easy. We fix it". Å det var tur, för det kostar 1600 bath per kilo övervikt och de pengarna kan man ju ha roligare för :)
Dessutom klarade jag genomlysningsapparaten och fick sådeles behålla allt explosivt gods jag hade i den ena väskan. Men det får jag berätta om i en annan historia, i ett helt annat sammanhang :)
Till we meet again...
Sawadee kaa
