Ylvas resa

Jag har varit ute på upptäcktsfärd idag med Hugo, min moppe. Men det jag först måste berätta om är så knasigt och crazy men det hände ändå.

Jag sitter på eftermiddagen i godan ro på min altan med min bok och lullar lite in och ut ur sömn/drömmar/verklighetens värld. Det börjar skymma så det är svårt att riktigt se bokstäverna i boken, alltså vilar blicken gärna på insidan av ögonlocken i stället. Då hör jag Niclas, min granne och nyfunna vän sen tre dagar tillbaka, jag hör honom prata i telfon och han ropar: Ylva, men hon sitter ju bara 50 meter i från mig. Men vad menar du? Känner du henne?

Då är det alltså hans kusin Charlotte som ringer, hon jobbar på samma jobb som mig... Hon har läst min blogg om mina grannar Niclas och Beatrice från Linköping och lagt ihop att X+Z som blir Q är lika med att det måste vara  hennes kusin Niclas! Galet va? Å stackars Niclas som bara uppfattade att hon hade läst på internet att han var i Thailand och att det stått om honom och att hon har läst... Han började ju genst undra vad han hade lyckats skapa för rubriker i Sverige :) Skratt skratt :) Ja, ibland är vår värld så liten, sååå liten.

Kul föresten att du har hittat hit Charlotte, hoppas allt är bra med dig :)

Ok, Hugo och jag stack alltså iväg ganska tidigt med packad ryggsäck för vi skulle se oss omkring. Jag körde mot själva centrum Khao Lak och sen vidare. Någonstans på vägen var det en poliskontroll men som tur var vinkade de mig vidare... Vet inte vad de hade kunnat ta mig för, men jag är ju alltid skyldig, även när jag inget gjort, så är det bara.

Hittade ett ställe att svänga av på, kan faktiskt inte säga vad det hette. Jag borde ha på min bandspelare för jag kommer inte ihåg alla konstiga namn de har här. Men där i alla fall så hittade jag min strand!!!



                                     Klippor!!!

Jag som inte är så förtjust i sand hittade en strand full av klippor! Nu får jag nog vänta ett tag med att sola och bada där för det fanns ingen skugga och jag är fortfarande ett blekansikte. Men så fort skinnet tillåter det så ser ni mig ligga på just den här stranden!

På vägen tillbaka stannade jag till vid en nationalpark som har gjort någon typ av utsiktsplats efter tsunamin. Det är ganska högt upp och när man tittar ner så förstår man helt plötsligt hur högt vattnet kom.



Lite knepigt att se på ett sånt här foto, men jag kan säga att det var ganska ruggit att stå där uppe och försöka förstå hur det över huvud taget kunde hända...

När jag började närma mig Ban Nang smet jag ner mot vattnet och hittade en restaurang som låg rakt ovanför strande. Där satt jag med min Pineappleshake, som Niclas tipsat mig om, och sen satt jag bara där och njöt!!! Det kommer över mig ordentligt emellanåt hur bra jag har det just nu. Och just då kände jag verkligen att jag är värd detta så jag bara blundade, kände ljumma vindar som värmde hela mig och sen bara njööööt jag!

Sen har jag ju lovat att ni skulle få se min nya outfit, mina nya kalasbyxor...



Kolla Ann! Fy farao va jag kommer vara snygg i sommar!!!

Å du Thomas, jag visste inte att du längtade efter en ödla, jag trodde du bara gillade skator! :):):)

Kvällen avslutades med en mycket trevlig stund (läs tre timmar) med Mona och Johan som är managers här. De har en del kompisar som är här just nu så jag har inte riktigt fått något bra tillfälle att bara sitta och prata med dem. Nu var kompisarna inne i "stan" och käkade så då passade jag på. En mycket trevlig kväll blev det!

Kram på er alla, nu ska Ylva sova :)